Säsongen utan fotbollsfans

Snart för vi säsongen i mål. Vi har åkt genom berg och dalar. Överraskningarna har duggat tätt och oförutsägbarheten har varit större än någonsin. Med spelare borta i covid har spelschemat rörts om, matchtrupper förstörts och förväntningar slagits i bitar. Med det tätare matchandet har även belastningen på spelare ökat.

Det är den galna säsongen som har gjort flera sjuka resultat möjliga. Manchester United har förlorat med 6-1 mot Tottenham. Liverpool har förlorat med 7-2 mot Aston Villa. Bayern har förlorat med 4-1 mot Hoffenheim.

Det har också vart året då många storjättar spelat dåligt. Barcelona har haft det kämpigt, förnedrade i Champions League och borta från ligatiteln. Liverpool har haft det kämpigt, med fler hemmaförluster än någonsin i deras historia och skador på flera nyckelspelare. Juventus har haft det kämpigt, uttåg mot Porto i Champions League och på väg mot första ligaförlusten på över 9 år. I Frankrike ligger PSG på en andra plats i tabellen och på väg att förlora titeln till Lille.

Men det här har året har varit ännu tuffare för mindre klubbar som har kämpat för överlevad på grund av de minskade intäkterna i pandemins lågor. Coronaviruset påverkar toppklubbarna (Juventus måste enligt en del källor sälja Ronaldo för att balansera löneutgifterna och covid är det som katalyserade Barcelonas ryktade potentiella konkurs) men inget i jämförelse med de mindre klubbarna. I Allsvenskan har flera klubbar fått be sina fans att swisha pengar i bidrag för att verksamheten inte ska gå under. Det är oroväckandet och skrämmande då en Allsvenska utan lag som AIK eller Superettan utan Helsingfors bara inte är bra. Det är bra då att regeringen gått in med stödpaket som hjälpt lite att stoppa blödningen. Men trots det är inte åtgärderna tillräckliga nog och flera länders klubbar har inte ens möjligheten att få stödpaket.

Den här säsongen har också markerat ett generationsskifte som smugit sig på fotbollen de senaste åren. I februari hade fotbollens alfahanar Lionel Messi och Cristiano Ronaldo urusla veckor i Champions League medan fotbollens nya guldpojkar Kylian Mbappé och Erling Håland bjöd på magnifika uppvisningar. Det här är säsongen Kylian och Håland tog över från Messi och Ronaldo.

Det har också varit en säsong som innehållit mycket passionerade debatter. Många samtal har kretsat kring det kontroversiella VAR. Det är bra med VAR. Att kunna ändra felaktiga dommarbeslut för bara sporten framåt men systemet är problemfyllt. Först ligger problemet i hur selektivt och godtyckligt det ser ut att används. En del situationer som är helt uppenbara hands eller spelbrott kan ignoreras av VAR-rummet, medans andra mindre teknikaliteter kan blir dömda behövas VAR-granskning. Det andra stora problemet med VAR är det faktum att ett mål kan dömas ogiltigt om en millimeter av en spelare kroppsdel är offside. Det blir hjärtskärande och tråkigt när ett lag förlorar något viktigt för att en mikrometer var över offsidelinjen. Det är inte det här fotbolls ska handla om säger flera.

Vad fotboll däremot handlar om när den är som bäst hittar vi ett fantastiskt exempel i Diego Maradona. Maradona var mänskligheten personifierad. Han var skönheten, sårbarheten och ofullständigheten i den mänskliga varelsen. Han var absolut inte en förebild i sina livsval ändå blev han en förkämpe för rättvisa mot de rika och en folkets hjälte samtidigt som han lärde en hel generation att spela och älska fotboll med sitt vackra spel. Denna säsong förlorade vi den grande Diego och det var en förlust många sörjde, mig inkluderat.

Det är inte varje år en före detta klubbpresident för en av fotbollens största klubbar grips. Josep Maria Bartomeu åklagas för att med hjälp av en pr-byrå smutskastat sina stjärnspelare bland annat Lionel Messi och Gerard Pique. Spelet har sett bra ut ibland speciellt sedan Koeman gick över till 3-4-3. Men de stora matcherna har man inte levererat. I januari kom rapporter som officiellt bekräftade att Barcelona är på randen till bankrutt. I februari i Champions League åkte man på en knock-out av rivalerna PSG och i april förlorade man El Classico. Som grädde över moset är det här den sista säsongen Messi kanske spelar i Barcelona (vi får se).

Vågskålen vägde jämnt och låg och tippade tidigt på säsongen men efter de inledande omgångarna tog Atletico Madrid tag ett fast grepp om ligaledningen i La Liga. Med en mer offensiv arsenal kontra tidigare år har man spetsat hjärtat på sina motståndares målvakter och fortfarande försvarat lika graciöst. På det sättet var de på väg mot sin andra ligatitel under Diego Simone, den 14 i klubbens historia. Men nu har man helt tappat det. De senaste omgångarna är det ena poängtappet efter det andra och nervositeten växer i Atletico när Real Madrid går upp i tillfällig ligaledning efter El Classico igår.

Under tiden går en skräll i Frankrike helt under radarn. Ligue 1:s titelrace de senaste åren har vart något av en bestämd sak redan på förhand- PSG vinner. De senaste nio åren har PSG förlorat en gång, 2017 då Monaco chockade fotbollsvärlden med sin gyllen generation. Nu är Lille på väg att segra efter 1-0 vinsten i titelmatchen mot PSG. Jonathan David och Jonathan Ikone har format ett starkt samarbete i anfallet och bakåt har försvaret lett av forna Southampton spelaren José Fonte släppt in minst mål av alla lag i ligan. Den franska ligastriden kan bli det mest intressanta ligadrama av alla Europas toppligor de här kommande veckorna.

Det här blir året då Zlatan återvända till landslaget efter rasismanklagelserna och bråket med Janne Andersson. I sin återkomst blev det succé utanför plan och vinst i alla matcher på plan. En charmig Zlatan var snäll mot journalisterna och upplyftande mot lagkamraterna. Sveriges bästa spelare genom tiderna har återvänt till toppen på riktigt. Detta år har han visat att han fortfarande är en av världen bästa spelare, samtidigt som han som vanligt framkallar och provocerar fram kontroverser och debatter vid sidan av plan. Det är aldrig tyst kring Zlatan. 39 år gammal förresten.

Mer än något går det här ner i historian som säsongen utan fotbollsfans. Speciellt nu när Allsvenskan börjat i dagarna slås jag av tanken hur sämst det känns utan fans. Det är bara inte samma sak. Det är som att en krydda saknas. Spelt är så klart fantastiskt. Men fansen är bara inte där. Speciellt en sådan liga som Allsvenskan som lever på sina fans känns tom utan publik på läktarna. Förhoppningsvis kan vi få tillbaka fansen snart med den ökade vaccineringen.

Några matcher kvar. Sedan väntar ett mycket efterlängtat EM i fotbollsmästerskap.  

Ayubs tips:

Veckans låt: Det grönskas - Timbuktu

Veckans tv-drama: Snabba Cash

Veckans läsning: Farmor, jag skäms för det svenska muslimhatet - Atilla Yoldas